Fått frågan om varför jag valde att satsa just på dressyr, när det var hoppning jag tävlade mest innan Smirre. Jag letade inte efter just en hopphäst eller dressyrhäst när jag letade ny ponny. Jag letade efter en ponny som jag tyckte om och ville ha, sen fick jag anpassa mej efter vad den ponnyn var bra på.
Fast egentligen letade jag efter en hopponny kan man säga, dom vi kollade på var 97% hopphästar. Men det var inte för att jag tyckte dressyr var tråkigt, jag hade bara inte fastnat för det, gick för långsamt osv. Men när jag provade Smirre var det bara "det här är min nya ponny!". Och eftersom han var mer åt dressyrhållet så blev det dressyr!

Nu när jag ridit och satsat på dressyren i ett år vet jag varför jag var hoppryttare när jag red Puff, varför jag (och alla andra "hoppryttare") tyckte dressyr var tråkigt och att det gick långsamt. Puff var inte rolig att rida dressyr på, han var en riktig pain in the ass ibland när jag red. Så jag hade egentligen aldrig provat på dressyr. Hade aldrig kännt den där "wow, nu funkar allting!" känslan, mer än kanske tre steg åt gången. Hoppning var mycket enklare och lättare ,det var därför jag satsade på det när jag red Puff. Då behövde man inte kämpa skiten ur sej för att få det o funka. Det var så mycket lättare att släppa arbetet i dressyren och hoppa istället, det var bara ... lättare att hoppa! Jag orkade helt enkelt inte sitta och bråka med honom i en timme för att han skulle gå bra dom sista fem minutrarna. För i hoppning är det  50% tur också. Den som vinner är inte bäst egentligen, den som kom sist hade bara otur och det föll två bommar, fast att den egentligen var bäst. i dressyren är det inte lika tur. den som vinner den klassen ÄR bäst. Visst, det finns tur även i dressyr, ryttaren kan ha ridit fel. den som red fel kan ha kommit trea istället för att ha vunnit. Men i dressyr ser man vilken som är duktig. Det måste man väl ändå hålla med om, den som står på prispallen i hoppning behöver egentligen inte vara den bästa.

Lite rörigt inlägg, men det jag vill säga är att dom som inte provat på riktig dressyr vet inte vilken kick det är att få den där "wow" känslan ett helt pass. Jag vet nu, jag har hållit på med både hoppning, dressyr och fälttävlan. Den där känslan man får i dressyren när allt funkar och man känner att hästen lyssnar till 100% på en själv, är 10000 gånger härligare och roligare än känslan man får när man klarat en svår hoppbanan felfritt. tro mej, jag vet! (även fast den känslan är jättekul att få också, men den är ingenting jämfört).



Känslan i den här bilden är något man inte glömmer!



Men känslan i den här bilden är obeskrivligt!