Gick ut med Smirre idag somsagt, var ute i kanske 20-30 minuter. På stallplanen var det en rätt stor vattenpöl, i mitten ca 1-2 dm djup. Så då bestämmde jag mej för att träna Smirre på lite vattenpölar. Var beredd på att han skulle ställa till med tredje världskriget när han fattade att han skulle få gå igenom. Behöver jag säga att jag blev förvånad när han följde efter mej genom vattenpölen som en snäll hund ?
Den ponnyn säger jag bara! Kommer ihåg i höstas hur vi fick bråka,be,muta/berätta gång på gång att det inte var farligt och nästan tvinga fram honom till en liten vattenpöl bara för att han skulle komma fram och nosa på den!
Kommer ihåg en speciell gång i höstas, var väl kanske i september/ocktober när det var en liten vattenpöl på stallplanen (inte ens hälften så stor som den han gick igenom idag) . Och jag höll på i en halvtimme, om inte mer, innan jag fick fram honom till den. Då med väääääldigt mycket godis!

Vem vet, det kanske blir en fälttävlansponny av Smirre ändå ? ;)

(ska försöka ta bilder imorron!)